Jag Orkar Inte Leva

Till dig som inte längre orkar leva Aftonbladet

Jag orkar inte leva - Jag vill inte leva längre, det känns som att jag inte har något att leva för. Ring mamma eller pappa eller brorsan eller bästisen. Då behöver du prata med någon som du har förtroende för. Jag orkar faktiskt inte mer nu. Till akuten, fick dricka kol och få en massa slangar i mig. Min äldsta var 18 då, och då sa jag inte så mycket. Hade jag inte kommit ur det så hade jag inte levt i dag. Fråga Psykologen Fråga Psykiatri Fråga: Orkar inte leva längre. Hur berättar man för sina barn att man inte vill leva längre. Orkar inte leva längre Hela denna sida är en annons. Det kan inte vara meningen att livet ska vara en ständig kamp. Jag går en jobbsökarkurs och slutar mycket tidigare än honom på dagarna. Jag orkar verkligen inte leva med sorgen. En desperat fråga, hur gör jag när jag inte ORKAR leva längre. Men jag har också våra två barn att ta hand om, men det verkar inte räknas som att jag gör något. Jag orkar inte mer. Ärligt talat vill jag inte leva mera men jag är för feg för att ta mitt liv. https://anslutningsappar.givemeadate.net/2019/11/28/haravfall-brist-haravfall-doktorn-com-kunskap-om-halsa-medicin-och/

Till dig som har självmordstankar - 1177 Vårdguiden

Självmordstankar är vanligt och det finns bra hjälp att få. Jag vill inte dö, men jag orkar inte leva. Känner mig så himla uppgiven. Det vill man ju inte oroa dem med. Jag klarar inte leva för min egen skull, jag lever bara för att ingen ska bli ledsen. Sveriges största sajt för mamas, med allt du behöver veta om graviditet, förlossning och allt som gör ditt mamaliv enklare – just nu. Orkar inte mer. Samtidigt håller Sverige på att vakna runt omkring mig. Har egentligen hur mycket som helst att leva för, men jag ORKAR verkligen snart inte längre. Nu har detta negativa ökat och påverkar mitt liv mer än nånsin och jag börja, fast jag har ett bra liv, att tröttna. Du kan känna dig ensam och utanför i din situation, men i själva verket är …. Men samtidigt orkar jag inte kämpa mera heller. Jag har två underbara barn som jag inte kan lämna.

Jag vill inte såra någon, jag vill inte göra någon illa. Ring vem som helst och säg att ”nu, nu är jag så förtvivlad att jag inte vet var jag ska ta vägen”. Jag är extremt deprimerad och inga antidepressiva har fungerat på mig (jag har hunnit prova ett 20-tal, olika kombinationer och doseringar). Mina psykiater har sagt att det inte går att hjälpa mig på medicinsk väg pga detta. Men det var nog tydligt att något var fel: Jag var hemma, gick långsamt, var inte så glad, var tjurig och irriterad. Jag gråter när jag går upp på morgonen och jag gråter när jag går till sängs. Ibland kan livet kännas hopplöst och det kan vara svårt att tro att det någonsin kommer att bli bättre. Du ska inte hålla det för dig själv om du känner att du inte orkar leva längre. Prata med någon du litar på, sök vård eller kontakta en stödlinje. För dig som skjuter upp saker, behöver bärhjälp när det är för tungt, trygga händer vid flytten, inte hinner med, aldrig kommer till skott eller rätt och slätt är bekväm. Det är enkelt, vi orkar när du inte gör det! Vi har försökt men nu finns inget mer att göra. Varje dag ser jag andras barn, ser vänner som är gravida, hör på barnprat på fikarasterna, ser barn reklam på tv, ser reklam för gravida på tv osv osv. Och för …. Tänker på att jag kommer bli hemlös att mina föräldrar kommer dö snart tänker att jag inte orkar leva vara ensam osv osv.Tankarna har tagit över mig.Har gått igenom många depressioner men just denna depression är svår att ta sig ut vet inte varför. Familj vänner människor som uppskattar mig. Samtidigt har jag vid sidan av det positiva livet haft psykiska problem depressioner panikångest. Jag orkar inte leva med min mörka sida länge. Vad skall jag ta mig till. Detta är inte jag, jag borde inte känna så här utan en anledning, jag vet inte ens vad som utlöste allt detta. Uppenbarligen är det något som inte stämmer. Är jag på väg i en psykos eller vad är det som händer. Saker som jag brukade brinna för gör jag inte …. Från det att mamma och pappa kom hem till mig och hämta upp mig. Jag vet inte hur man skall göra. Tårarna bara rinner ner för kinderna när jag försöker att skriva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas.«. Men det resulterade i två jättefina, nu vuxna barn. Sedan dess har jag haft flera längre förhållanden varav ett …. Sedan när jag vill ha egentid får jag sätta mig i sovrummet. För det vill jag inte vara. Så o ena sidan vill jag åstadkomma och göra så mycket bra för andra och för världen och mina idéer tycks inte ha ett slut, och åh andra sidan är jag matt och funderar på om jag verkligen vill leva om jag inte lyckas ta mig ut ur det här jäkla mörkret snart. Får ingen hjälp för min PTSD. Har många andra diagnoser men får ingen hjälp med PTSD:N Orkar snart inte leva mer. Snälla någon hjälp mig innan allt är slut! Om jag försökt att vara go och följsam gett honom bekräftelse och omtanke (fast han*kollat porr och inte verkat intresserad av mig) fortsatt att ge,*ge, ge.*Som jag gjort sedan vi träffades, men som*jag inte orkar lika mycket nu längre. Fyra människor kommer denna dag att ta sina liv. Människor börjar tycka att 1.500 döda varje år, trettio varje vecka, fyra varje dag, faktiskt är en aning för mycket, ja, alldeles för mycket. Då kanske ångesten dämpas så jag inte vill dö längre. För nu finns det ingen anledning att inte dö. Jag är så trött. Jag orkar inte kämpa mer. Såret är okej och nog inte för djupt. Orkar inte leva - Tårarna rinner okontrollerat. Det ända jag koncentrerar mig på är att fortsätta andas, att orka a.